Vuosi 2025 – neljännesvuosisata eletty tätä vuosituhatta. Kuulostaa aika jännittävältä, eikös vaan?
Kaikkea pohdittavaa kyllä ilmaantuu tasaisesti monelta suunnalta.
Hammaslääkäriliiton valtuusto otti kantaa joulukuisessa tiedotteessaan potilasturvalliseen työnjakoon. He pelkäävät, että potilasturvallisuus vaarantuu, jos tutkimus, taudinmääritys ja hoitosuunnitelman tekeminen laajenisi myös suuhygienisteille. Asia liittynee hallituksen esitykseen kelakorvauksen uudistamisesta, joka mahdollistaisi kelakorvauksen potilaille ilman hammaslääkärin lähetettä.
Tällainen ajatus kuulostaa hieman ihmeelliseltä, varsinkin nykyaikana. Suuhygienistiemme koulutus on korkeakoulutasoista ja huippulaatuista. Heillä on myös mahdollisuus monenlaisiin lisä- ja täydennyskoulutuksiin sekä muuhun ammatilliseen kehittymiseen. Lisäksi suuhygienistit toimivat osana moniammatillista tiimiä, joka parantaa aina hoidon laatua ja asiakasturvallisuutta.
Ruotsissa ja Tanskassa suuhygienistit ovat saaneet tehdä kyseessä olevia rajoitettuja taudinmäärityksiä jo 1990-luvulta lähtien. Molemmissa maissa tämä on osaltaan parantanut suun terveydenhuollon saatavuutta ja tehokkuutta, eikä potilasturvallisuus ole heikentynyt millään tavalla. Me tuskailemme ympäri Suomea pitkien asiakasjonojen paineessa. Hoitotakuut paukkuvat, AVI kurkkii olan takana ja asiakkaat ovat tyytymättömiä. Tätäkö todella halutaan, vaikka meillä olisi tarjota ammattitaitoista helpotusta hankalaan tilanteeseen?
Suurin osa meistä ihmisistä haluaisi yleensä säilyttää tutut ja turvalliset toimintatavat. Esitetty uudistus voisi kuitenkin tuoda mukanaan paljon hyötyä ja iloa kaikille osapuolille. Ymmärrän kyllä hammaslääkäreiden halun pitää kiinni kaikista tehtävistä, joihin heillä on koulutuksensa perusteella pätevyys – kuten oikeudesta tehdä diagnooseja. Maailma kuitenkin muuttuu, ja uusiin olosuhteisiin on reagoitava järkevällä, asioita edistävällä tavalla. Lääkkeenmäärääjä-sairaanhoitajatkin ovat jo vuosia saaneet kirjoittaa rajatusti reseptejä tiettyihin vaivoihin. Aluksi tämä oli kova paikka lääkäreille, mutta kohu laantui ja yhteistyö toimii nyt hyvin.
Suomen hammaslääkärien määrä on tällä hetkellä kaiken kaikkiaan kohtuullinen, mutta tilanne ei ole hyvä maan kaikissa kolkissa. Lisäksi hammaslääkäreiden palkkataso on kohtalaisen korkea. Tämä mahdollistaa yhä useammalle osa-aikatyön tekemisen, jolloin hammaslääkäreiden saatavuus heikkenee entisestään. Me todellakin tarvitsemme asiantuntevia henkilöitä suomalaisten suunhoitoon nyt ja tulevaisuudessa.
Itse näen suuhygienistien ammattitaidon hyödyntämisen erittäin tervetulleena ajatuksena. Tällä mahdollistettaisiin sujuvampi hoitoon pääsy sekä tuettaisiin paremmin hoidon oikea-aikaista aloitusta. Suuhygienisteillä on kaikki tarvittava tietotaito tehdä rajattuja diagnooseja ja hoitaa asiakkaiden monenlaisia vaivoja sekä myös tarvittaessa ohjata heidät hammaslääkärin vastaanotolle. Yhteistyö ja luottamus eriasteisesti koulutettujen kollegoiden työhön on toimintamme kantava voima.
Hallituksen esitys koetaan meillä STAL ry:ssä erityisen ilahduttavana ja jäseniämme arvostavana. Toivomme myös, että hyvä ja pitkäaikainen yhteistyökumppanimme Hammaslääkäriliitto voisi nähdä
työtehtävien osittaisen uudelleenjakamisen alaamme kehittävänä toimenpiteenä. Suunhoitotyötä riittää jatkossakin kaikille tahoille enemmän kuin tarpeeksi!
Yhteistyöllä eteenpäin
Tanja Leppikari
Puheenjohtaja
Suun terveydenhoidon ammattilaiset STAL ry
Munvårdarbetet räcker till för alla även framöver
Året är 2025 – vi har levt en fjärdedels sekel av detta årtusende. Det låter ganska spännande, eller hur?
Det kommer en jämn ström av saker att fundera på från alla riktningar.
Tandläkarförbundets fullmäktige tog ställning till en patientsäker arbetsfördelning i ett tillkännagivande i december. De fruktar att patientsäkerheten kan äventyras om även munhygienister får göra undersökningar, diagnostisera sjukdomar och göra upp vårdplaner. Detta torde ha att göra med regeringens förslag om att förnya FPA-ersättningen, vilket skulle ge patienterna möjlighet till FPA-ersättning utan tandläkarremiss.
Den här tanken känns lite märklig, särskilt i dagens läge. Våra munhygienister är högskoleutbildade och utbildningen är högklassig. De har också möjlighet till många typer av fortbildningar och kompletterande utbildningar samt annan professionell utveckling. Munhygienisterna arbetar också som en del av ett multiprofessionellt team, vilket alltid förbättrar behandlingens kvalitet och klientsäkerheten.
I Sverige och Danmark har munhygienister fått ställa diagnoser med vissa begränsningar ända sedan 1990-talet. I båda länderna har det här bidragit till att göra munhälsovården mer tillgänglig och effektiv, och patientsäkerheten har inte försämrats på något sätt. Vi kämpar med långa köer över hela Finland. Vårdgarantier bryts, RFV tittar oss över axeln och kunderna är missnöjda. Är det verkligen så här vi vill ha det, fastän vi har tillgång till professionell hjälp i denna svåra situation?
De flesta av oss vill oftast behålla de rutiner som vi är vana vid och som känns trygga. De föreslagna förändringen kan ändå ge mycket nytta och glädje för alla parter. Visst förstår jag att tandläkarna vill hålla fast vid alla uppgifter som de genom sin utbildning har behörighet för, såsom rätten att ställa diagnoser. Men världen förändras, och vi måste reagera på de nya omständigheterna på ett förnuftigt sätt som bidrar till framsteg. Även en del sjukskötare har i åratal haft rätt att skriva recept med vissa begränsningar för vissa besvär. I början kändes det svårt för läkarna, men stormen lade sig och samarbetet fungerar nu bra.
Antalet tandläkare i Finland är som helhet ganska bra, men situationen är inte lika bra i alla delar av landet. Tandläkarna har också en ganska hög lönenivå. Det gör det möjligt för allt fler att arbeta deltid, vilket ytterligare minskar tillgången till tandläkare. Vi behöver verkligen sakkunnig personal i den finländska munvården nu och i framtiden.
Själv ser jag utnyttjande av munhygienisternas yrkeskunskap som en mycket välkommen tanke. Det skulle möjliggöra smidigare tillgång till vård och bättre stödja möjligheterna att inleda vård i rätt tid. Munhygienister har all kompetens som behövs för att ställa begränsade diagnoser och behandla många typer av besvär samt vid behov hänvisa kunderna till en tandläkare. Samarbete och förtroende mellan kollegor med olika utbildningsnivåer är en bärande kraft i vår verksamhet.
Vi på Munhälsovårdens yrkesförbund rf anser att regeringens förslag är glädjande och att det uttrycker uppskattning för våra medlemmar. Vi hoppas också att vår goda och mångåriga samarbetspartner Tandläkarförbundet kan se en partiell omfördelning av arbetsuppgifterna som en åtgärd som utvecklar vår bransch. Munvårdarbetet räcker och blir över för alla även framöver!
Med önskan om gott samarbete
Tanja Leppikari
Ordförande
STAL rf